Dialekter

August 30th, 2013

Dialekterna har traditionellt delats in i sex större dialektområden, som sinsemellan har likartade drag i fråga om grammatik, uttal och ordförråd. Gränserna mellan dessa områden är inte skarpa, och indelningen har mest en pedagogisk funktion.[1]

Under varje rubrik anges länkar till inspelningar av dialektprov från olika platser. Siffrorna refererar till kartan intill. Ljudfilerna (utom de Estlandssvenska) tillhör SweDia, ett svenskt dialektforskningsprojekt, som har lagt upp inspelningar av sammanlagt 100 olika dialekter med fyra olika talare för varje ort; äldre kvinna, äldre man, yngre kvinna och yngre man. Avsikten är främst att spela in hur man talar nu. Många av de inspelade talar inte sitt områdes genuina dialekt utan en utblandad svenska.

 

 

 

Källa: Wikipedia

Bläckfisk

May 8th, 2013

Bläckfiskar (Cephalopoda) är en klass inom blötdjuren.

De tidigaste bläckfiskarna har man hittat som fossil i bergarter som är cirka 500 miljoner år gamla, det vill säga från den övre delen av kambrium. Klassen omfattar över 780 nu levande arter samt ett stort antal utdöda arter..

225px-Squid_komodo

.. .. .. ..

Källa: Wikipedia

Guldfisk

May 7th, 2013

Guldfisk (Carassius auratus) framodlades av kineserna för minst 1000 år sedan ur den kinesiska rudan, varvid man vinnlade sig om att få fram så många silver- eller guldfärgade individer som möjligt. Eftersom detta egentligen inte bara är en “färg“, utan en förutsättning för en viss ljusreflektion i fjällen, som inte följer de vanliga enkla nedärvningsreglerna, så är detta arbete ännu ej över.

I varje kull guldfiskar finns “sämre” färgade exemplar, och håller man guldfiskar en tid i en sjö, så blir de undan för undan mer och mer grått viltfärgade, i synnerhet som måsar och andra rovdjur först tar fiskar som inte har en ändamålsenlig kamouflagefärg.

Ur guldfisken odlades senare nya varianter fram, som slöjstjärten. Slöjstjärtarnas avel har tagit sig form i exempelvis äggfisken, teleskopögat, japanska varianter såsom ranchu, oranda, ryukin och många flera. Detta har fått till följd att de kan ha svårt för att simma, och att de inte skulle klara sig många minuter i naturen. Slöjstjärten är dock genetiskt och systematiskt fortfarande att betrakta som guldfisk och även deras avkomma antar snabbt den normala guldfiskformen om de odlas utan selektion.

Den “vanliga” sortens guldfisk hålls oftast i dammar, kan övervintra eller tas in till stora akvarier vintertid. De kan bli mycket stora och finns också i olika varianter, som “comet” med lång praktfull stjärtfena och “blå shubunkin”, en spräcklig fisk i brunt, grått och svart.

 

Källa: Wikipedia

Guppy

April 30th, 2013

Guppy är en fisk som tillhör de levandefödande tandkarparna (Poeciliidae). Guppyn är en mycket vanlig akvariefisk, som är tålig i akvariemiljö och finns i ett otal odlingsformer. I naturen finns den i Centralamerika och norra Sydamerika, i Antigua och Barbuda, Barbados, Brasilien, Guyana, Nederländska Antillerna, Trinidad och Tobago, Jungfruöarna och Venezuela. Människan har infört den till alla kontinenter utom Antarktis.

untitled

Källa: Wikipedia

Hajar och Rockor

April 29th, 2013

Hajar och rockor (Elasmobranchii) är en underklass till Broskfiskar som omfattar arter av hajar (Selachii) och rockor (Batoidea), och omfattar omkring 900-1150 arter. I Sverige har noterats inte mindre än 15 hajarter och dessutom ett tiotal olika rockor. De flesta av dessa arter fås ofta som bifångst vid gemenskapsfiske efter andra, mer värdefulla arter. Nuvarande vetenskaplig kunskap, som i allmänhet baserar sig på undersökningar av fångster, tyder på att många hajbestånd är allvarligt hotade. ‘

 

Källa: Wikipedia

Groda

April 26th, 2013

Grodor är ett samlingsnamn för vissa arter i ordningen stjärtlösa groddjur. De bildar dock ingen enhetlig taxonomisk grupp och har inte nödvändigtvis ett närmare släktskap med varandra än med andra arter inom ordningen. De skiljer sig från paddorna främst genom att huden är slätare och fuktigare och att de hoppar fram snarare än kryper som paddorna gör. Arterna förekommer i tropiska och tempererade regioner över hela världen. Europeiska arter hotas främst av att deras våtmarker fylls igen eller på grund av trafikleder som ligger mellan deras olika reproduktionsområden och levnadsområdena.

 

Källa: Wikipedia

Pingviner (Spheniscidae)

April 25th, 2013

Pingviner (Spheniscidae) är den enda familjen inom ordningen pingvinfåglar (Sphenisciformes) som omfattar ett antal arter som alla lever på södra halvklotet (med undantag för galapagospingvinen), huvudsakligen i södra polarområdet (Antarktis). Pingvinerna skiljer sig anatomiskt markant från andra fåglar, bland annat kännetecknas de av att de inte kan flyga och istället använder de sina bakåtbildade vingar när de simmar och dyker. Familjen omfattar sex släkten, sjutton arter och ett antal underarter. Den största pingvinarten som är känd från fossil är An­thro­por­nis nor­den­skjoel­di som mätte dryga 165 centimeter och levde för cirka 40 miljoner år sedan.

 

Källa: Wikipedia

Delfiner

April 24th, 2013

Delfiner (Delphinidae) är en familj i ordningen valar, som omfattar nästan 40 arter uppdelade i 17 släkten, med strömlinjeformade vattenlevande däggdjur. De förekommer i alla världshav, mest i grundare havsdelar vid kontinentalsocklar.[1] Delfiner lever av animalisk föda, företrädesvis fiskar och bläckfiskar. De är sociala djur med tämligen hög intelligens och kommunicera bland annat genom ekolokalisering. Deras ofta vänliga uppsyn och deras tillsynes lekfulla sätt har gjort att de ofta förekommer i olika kulturella yttringar. På grund av detta, och på grund av att de är lätta att träna så är de också populära att hållas på så kallade delfinarier där de ingår i akrobatiska föreställningar. Att hålla delfiner i fångenskap kritiseras av ett flertal natur- och djurskyddsorganisationer.

Källa: Wikipedia

Tiger (Panthera tigris)

April 24th, 2013

Tiger (Panthera tigris)

untitled

 

 

Är ett kattdjur som endast lever i Asien. Tigern är det största nu levande kattdjuret. Man delar upp de idag förekommande beståndet i sex underarter. Utöver detta känner man till tre utdöda underarter. De flesta tigrar lever i fuktig tropisk och subtropisk lövskog, men finns även i tempererade löv- och barrskogar. I denna miljö utgör pälsens mönster bra kamouflage. Tigern är en god simmare och badar ofta. Den jagar ensam och äter främst medelstora djur ur familjerna svindjur och hjortdjur, men tigern är opportunistisk och äter det den kommer över, så dieten inkluderar även fisk, fåglar, insekter, amfibier, reptiler, gnagare, piggsvin och primater. Människan är den enda art som utgör något allvarligt hot mot tigern. Tjuvjakt och människans omvandling av miljön i de områden där den lever har tillsammans reducerat tigerpopulationerna kraftigt, så att den nu räknas som starkt hotad. Trivialnamnet tiger härstammar från det grekiska ordet tigris som troligtvis är besläktat med det avestiska ordet för pil, tigri. Det skulle därmed syfta på djurets potential till höga hastigheter.

 

Storlek

Stora hannar av sibirisk eller bengalisk tiger når vanligen en kroppslängd (huvud och bål) mellan 270 centimeter till 310 centimeter, inklusive en minst 90 cm lång svans. Honor av sibirisk tiger når en genomsnittlig kroppslängd av 260 cm (med svans) och för honor av bengalisk tiger ligger värdet vid 250 cm. Längden för huvud plus bål ligger för sibiriska tigrar av honkön mellan 165 och 178 cm. Hos Sumatratigern som är den minsta levande underarten ligger hela längden för hannar mellan 240 och 250 cm samt för honor mellan 215 och 230 cm. Hos denna underart blir bålen och huvudet tillsammans 155 till 170 cm lång (hannar) respektive 145 till 155 cm (honor). För den utdöda balinesiska tigern som är den minsta kända underarten överhuvudtaget antas en genomsnittlig kroppslängd mellan 220 och 225 cm (med svans) för hannar, respektive 190 till 200 cm för honor.

I en del zoologiska avhandlingar som allmänt betraktas som trovärdiga av andra forskare (förutom storleksangivelsen) nämns kroppslängder upp till 290 cm för huvud plus bål eller upp till 400 cm med svansen inräknad. Dessa extrema värden betraktas däremot som överdrivna eller de grundar sig på uppskattningar eller felaktiga mätmetoder. Ibland mäts längden över alla kroppsböjningar (over curves) eller mätningen utfördes på päls från marknader. Pälsen är mycket elastisk och kan sträckas till markant storlek. Den största kända individen av kaspisk tiger dödades 1939 vid floden Ili och längden bestämdes i en rak linje från nosens spets till svansens spets (between pegs) med 295 cm. Värdet utgjordes av 197 cm för huvud och bål samt 98 cm för svansen. För en av de största kända indiska tigrarna uppmättes hela kroppslängden (between pegs) till 312,5 cm. Genomsnittsvärdet för hela längden för hannar av indisk tiger ligger vid 280 cm. För en särskilt stor hanne av sibirisk tiger som fångades i regionen Sichote-Alin och som fram till döden 1965 levde i Duisburgs djurpark bestämdes längden between pegs till 319 cm. Individens svans var 99 cm lång och längden för huvud och bål 220 cm. Den största trovärdiga längduppgiften som finns för en sibirisk tiger är 350 cm over curves, den motsvarande längden over pegs uppskattades därför till 330 till 335 cm. Individen dödades 1943 i nordöstra Kina.

Mankhöjden för hannar av sibirisk tiger ligger vanligen mellan 97 och 105 cm. Hannar av bengalisk tiger och indokinesisk tiger är med en mankhöjd mellan 90 och 100 cm något mindre. För hannar av Sumatratiger ligger värdet däremot bara mellan 75 och 79 cm, och för sydkinesisk tiger mellan 82 och 86 cm. Honor av sibirisk, bengalisk och indokinesisk tiger når en mankhöjd mellan 78 och 87 cm. Samma uppgift för honor av Sumatratiger varierar mellan 66 och 68 cm.

Vuxna hannar av Sumatratiger når en vikt mellan 100 och 140 kg, för honor varierar värdet mellan 75 och 110 kg. Vikten för hannar av bengalisk tiger är cirka 200 till 240 kg i de norra delarna av utbredningsområdet och genomsnittligt 190 kg (enligt Mazák) i de södra delarna, för honor ligger värdet mellan 125 och 160 kg. Den tyngsta individen av bengalisk tiger som uppmättes med trovärdiga metoder hade enligt Mazák en vikt på 258 kg. Djuret sköts i låglandet Terai i Indien. En annan stor hanne av samma underart vägde 256 kg. Den största trovärdiga vikten för kaspisk tiger bestämdes för en individ från Ilifloden med 240 kg. För sibirisk tiger uppmättes den tyngsta individen med 306,5 kg, det är även det största trovärdiga värdet för tigern överhuvudtaget. Denna individ fångades som ungdjur i området kring floden Ussuri och sedan var den under namnet Circa en attraktion i en cirkus innan den dog tio år gammal. Andra uppgifter om sibiriska tigrar med en vikt betydligt över 300 kg kan inte verifieras. Mazák uppger genomsnittsvikten för en vuxen sibirisk tiger av hankön till 230 kg.Den utdöda balinesiska tigern nådde enligt uppskattningar en kroppsvikt mellan 90 och 100 kg (hannar) respektive mellan 65 och 80 kg (honor). Den javanesiska tigern var med en vikt från 130 till 135 kg (hannar) respektive omkring 100 kg (honor) något tyngre.

Med en genomsnittlig längd (between pegs) mellan 260 och 270 cm samt en maximal längd som sällan ligger över 285 cm är lejonhannar allmänt kortare än tigerns största underart. Därför betecknas tigern vanligen som världens största kattdjur. Det största trovärdiga längdmåttet som bestämdes för ett lejon som fångades norr om Victoriasjön ligger vid 310 cm. Även här är värdet för den sibiriska tigern större.Ett undantag är hybrider av lejonhanne och tigerhona (liger, se lejonhybrid) som kan nå en längd (med svans) upp till 350 cm och en vikt upp till 400 kg, men de förekommer inte i naturen.

 

Källa: Wikipedia

Collie

April 23rd, 2013

Collie, långhårig.

 

10-121-collie-langhar

    Historik

Collie, som i dag finns som lång- respektive korthårig, anses vara skotsk. Var rasen egentligen kom från är okänt. De dyker upp som vallare av de enorma fårhjordar som medföljde härarna under tiden för romarnas invasion av de brittiska öarna. Första gången rasen ställdes ut var 1861 i England. Drottning Victoria var en stor beundrare av collie vilket ökade intresset för de vackra vallhundarna som fashionabla sällskapshundar. Collie är Sveriges första importerade brukshundsras. Rasen blev lanserad som sanitetshund, vilket är föregångare till dagens räddningshund.

    Användningsområde

Collie är en brukshund som inte bara duger för de klassiska bruksgrenarna som spår, sök och rapport. Rasen tillhör gruppen vallhundar, där hundarna är aktiva och lättlärda och älskar att jobba. Den har visat goda resultat inom bruks, lydnad, agility, viltspår, rallylydnad och som servicehund. Collie är en populär utställningshund. Det är en mycket allsidig hund som trivs när den får känna sig delaktig i sin ägares närvaro.

    Hälsa

Collie är en förhållandevis frisk ras, men Collie Eye Anomaly (CEA) och colobom (ögonsjukdomar) och höftledsdysplasi (HD) förekommer.

    Egenskaper / Mentalitet

Collie är vänlig till sinnelaget, lättlärd, lyhörd och arbetsvillig. Den ska inte vara nervös eller aggressiv. Den har ingen stor jaktlust och har lätt att umgås med andra hundar och djur. Rasklubben arbetar aktivt med mentalitetsfrågor. Bland annat genom projektet Mentalt Sund Collie där ett mentalindex har tagits fram. Mer om mentalindex hittar du på klubbens webbplats.

    Storlek och utseende

Lång- och korthårig collie skiljer sig bara genom pälslängden. Båda hårlagen förekommer i tre olika färger; Sobel med vita tecken, trefärgad och blue merle. En collie utstrålar stor skönhet, värdighet och fysisk harmoni. Kroppsbyggnaden ger intryck av styrka och rörlighet utan att vara grov eller klumpig. Mankhöjd för hanar är 56–61 cm och tikar 51–56 cm.

    Pälsvård

Den långhåriga pälsen är inte svår att sköta. En grundlig genomborstning i veckan, något oftare vid fällning. Bakom öronen, vid armbågarna och baksidan på låren är områden som kan kräva större noggrannhet. Kam används vid utredning av tovor. Runt öronen, tassar och bakhasor är områden som trimmas. Använd sämskskinn till den korthåriga pälsen. Båda hårlagen badas vid behov. Inför utställning senast en vecka innan. Vid fällning kan hunden badas för att lättare få bort lös päls. Klorna bör klippas regelbundet så att de hålls korta.

    Övrigt

Det är viktigt för rasen att så många hundar som möjligt blir MH-beskrivna (Mentalbeskrivning Hund). Rasklubben arbetar för att minst 50 procent av varje årskull ska delta på MH-beskrivning för att på så sätt dokumentera och utvärdera rasens mentala status. Rasklubben arbetar aktivt med att sprida kunskap om mentalitet till både uppfödare och valpköpare via sin tidning och webbplats. Arbetet med att förbättra rasens mentalitet är ett prioriterat mål.

 

Källa: SKK